onsdag 21 juli 2010
Harpsund - Socialdemokratins första apa
Läser om Sol Cabrera som försökte smuggla in 18 apor till Mexico genom att stoppa dem under tröjan och man förstår hur lätt det är hänt.
Alltså, en liten apa kan ju vem som helst råka få in under tröjan och när man väl har fått dit en apa så blir det lätt en till.
Det är ju inte så att det går någon magisk gräns som gör att en eller två eller fyra eller sju eller tolv eller fjorton skulle vara mer rimligt.
Sol Cabera är träffande nog offer för en gränsförflyttning. Det stora steget är att smuggla apa, när det beslutet väl är taget kan vad som helst hända så länge tröjan och viljan är stor.
Det här får mig att tänka på Harpsund och Göran Persson och Socialdemokratin och vänsterns svek. Vad menar jag? Jag kommer snart till det men låt mig först tappa tråden för ett ögonblick.
Harpsundsekan, ni vet den där legendariska båten som Nikita Chrustjev och andra statsledare har fått ro i tillsammans med Sveriges statsminister. Den finns inte! Inte i bestämd form singular. Det finns hör och häpna TRE olika Harpsundsekor. Jag tycker att det känns fel ungefär som om det hade funnits tre statsministrar eller tre Eifeltorn eller tre Big Ben eller tre bockar bruse.
Bocken fick mig tillbaks på tråden. Jag talade om Harpsund och socialdemokratin och min poäng hänger ihop med gränsförflyttningar. Många menar att det var en stor brytpunkt i Socialdemokratin när Göran Persson byggde sitt gods och började leva 1800-talsmässigt adelsliv på ett högst olämpligt sätt för en Socialdemokrat. Jag tror att Göran Perssons ståndsmässiga leverne är en naturlig konsekvens av att Tage Erlander valde att acceptera donationen av Harpsund till Riksdagen.
Harpsund blev en rekreationsort för Statsministern och han har som bekant allt som oftast varit just Socialdemokrat. Nu blev det legitimt för socialdemokratiska ledare att låta sig passas upp av tjänstefolk och bete sig på ett sätt som var främmande för hela arbetarklassen.
När man har tryckt in sjutton apor under tröjan finns det inget som hindrar att man trycker dit den artonde. När man en gång har vinkat till sig tjänstefolket finns det inget som hindrar att man köper blöjor och Toblerone för skattebetalarnas pengar eller att man bygger ett gods av sin egen rikligt tilltagna förmögenhet som man samlat på sig genom att kämpa för arbetarnas sak - "for the small people" som BP:s styrelseordförande skulle formulerat saken.
onsdag 14 juli 2010
Jag är inte turk, jag är grek
Turkarna har det inte så lätt. De får inte vara med och leka i den europeiska gemenskapen, hela den muslimska världen ser snett på dem, de har av riksdagen fått sitt utrotande av armenier klassat som folkmord och det går framförallt inte att finna en turk som passar på yoghurtförpackningen.
Och nu känner sig den 71-årige grek som istället pryder den turkiska yoghurtförpackningen så förorättad av att kallas turk att han utkrävt ett mångmiljonbelopp i skadestånd. ”Jag är inte turk, jag är grek” känns annars som ett klassiskt citat från den helsvenska helyllefilmen Göta Kanal som annars framförallt handlar om att Kim Anderson badar naken och att Svante Grundbergs kanot går sönder.
Ingen vill vara turk och ingen vill leka med turkarna. Det är synd människorna sa Strindberg. Kanske menade han mer specifikt turkarna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)