Det är svårt att formulera det här på ett sätt som känns
passande, men jag vill börja med att säga att jag är väldigt glad över alla
tiggare som sitter utanför våra matvarubutiker. Jag är så klart inte glad över
att det finns människor som tvingas leva på detta sätt, men jag är glad för det
budskap som de ger oss.
Varje person som tjänar sitt uppehälle genom tiggeri är en
person som inte tjänar sitt uppehälle genom kriminalitet. Varje person som ber
om pengar istället för att ta våra pengar är en person som förtjänar våra
pengar.
I sitt mest berömda tal, Bergspredikan, sa Jesus för nästan
tvåtusen år sedan att vi skulle ”ge åt den som ber dig och vänd inte ryggen åt
den som vill låna av dig”. Ge åt den som ber dig! Kristna brukar glömma av det
där.
I valtider samsas två typer av tiggare på samma plats. Jag
har sett det flera gånger nu. Idag utanför Ica Vallda satt kvinnan som brukar
sitta där och hon hade sällskap av männen med vita jackor med ett stort blått M
på ryggen. De nya moderaterna, eller skall jag säga de nya tiggarna. De som har
varit med och skapat det samhälle som leder till att människor slås ut samsades
plötsligt med den som slagits ut och de var alla där för att tigga.
Sverigedemokraterna vill stoppa det organiserade tiggeriet
som om ett mer oorganiserat tiggeri vore önskvärt, som om det inte är bättre
när människor tillsammans hjälps åt. Myten om tiggarligor är så dum att man
häpnar över att människor tror på den. Tänk vilka korkade ligor som nöjer sig
med några hundralappars avkastning per dag. Den organisation som finns handlar
om att människor som har det svårt tillsammans hjälps åt. Ett annat ord för det
är solidaritet. Ett utrotningshotat ord. Eller kanske inte som ord, men som
verklighet.
Det som gör människor besvärade är att vi har två val. Det
ena är att blunda, förneka och fördöma och det andra är att inse att vi lever i
en värld som måste förändras, men en värld där vi också måste hjälpas åt till
dess att den har förändrats.
Mina barn förstår det här. Alla barn förstår det här för
barn är nämligen empatiska men vuxna tränar bort medkänslan. Mina barn vill att
vi skall ge pengar till dem som sitter utanför affärerna och de är oroade över
att det finns människor som behöver leva så där. Det är en bra start. Jag
önskar att det aldrig kommer att glömma den känsla och den insikt de lever i
nu. Min nioårige son ville härförleden ge 50 kronor till en tiggande kvinna.
Det är halva hans månadslön, det är som om jag skulle lägga nästan tiotusen i
en skål. Helt utan att ifrågasätta, helt utan att oroa mig för vart pengarna
går.
Jesus kunde ha sagt ”ge åt den som ber dig om han eller hon
inte tillhör en liga eller om han eller hon bara skall använda pengarna till
något dåligt”, men han sa inte det. Han sa ”ge åt den som ber dig”. Så där
bara. Rakt av. Inga krusiduller eller bortförklaringar eller tillägg. Tiggarna
utanför butikerna påminner mig om just varför. Båda sorternas tiggare.
