Idag har Göran Hägglund klargjort det vi alla innerst inne visste. Kristdemokraterna placerar sig politiskt någonstans mitt emellan vanlig socialism och nationalsocialism. För Hägglund ses Sverigedemokraterna som en lika tänkbar samarbetspartner som Vänsterpartiet. Att han inte kan välja mellan en politik som syftar till att utjämna skillnader mellan rik och fattig och en politik som syftar till att utvisa alla muslimer är både skrämmande och smått roande.
I Apostlagärningarna berättas om den tidiga kyrkan och dess egendomsgemenskap där alla människor delade lika av alla ägodelar. Jesus propagerade i sin berömda liknelse om vingårdsarbetarna för lika lön för alla oavsett arbetsinsats. Vid ett annat tillfälle uppmanar han en rik man att sälja allt han äger och ge pengarna till de fattiga: Det är svårare för en rik man att komma till himmelriket än för en kamel att ta sig genom ett nålsöga. Så sa Jesus.
Här finns rötterna till socialismen. När Marx presenterade sin form av socialism så var det kanske mest anmärkningsvärda draget att vi hade att göra med en form av socialism som inte var sprungen ur kristen tradition, som till och med var kritisk till religion som fenomen. Socialismen är annars den kristna kommunitetens ursprungliga umgängesform. Listan av kristna socialister kan göras lång och den börjar med Jesus själv.
Men Göran Hägglund har det gemensamt med Karl-Bertil Johnssons pappa att han tror att alla som frivilligt ger bort någonting är kommunister. Och Hägglund ger inte bort någonting frivilligt. Om det inte handlar om skatt. För Kristdemokraterna är dessutom alla former av socialism kommunism. De förstår inte skillnaden.
På sätt och vis känns det som att Kristdemokraternas kamp är en kamp för att göra Himmelriket lite luftigare. För hur skall alla de män vars plånbok blivit tjockare genom Hägglunds försorg nu ta sig vidare in i evigheten.
Jag tror att Lewi Pethrus, Pingsrörelsens grundare som också grundade KD, skulle vrida sig i sin grav om han hörde Göran Hägglund tala med sin elevrådsordförandestämma. Pingströrelsne växte fram i Sverige som en motreaktion mot överhetens förmynderi. Det handlade om att leva på samma sätt som man levde i den tidiga kyrkan, den som utan tvekan varit förebild för socialismen. Pinsgrörelsen hade nära samröre med den framväxande fackföreningsrörelsen och hela folkbildningsrörelsen.
Jag tror att Göran Hägglunds partri överlevt tack vare att man genom sitt namn lurar i tillräckligt många kristna människor att det finns spår av Kristendom i den politik man för. Om man med Kristendom menar stränga morallagar, konservativa ideal och ökade inkomstklyftor i samhället, ja då är KD ett parti för kristna. Tror man istället att Jesus på något sätt menade vad han sa, ja då måste man till sin fasa inse att den gamle kommunisten Ohly står närmare Jesus än vad både han och Hägglund vill erkänna.
Man kan fundera över varför Jesus skrämde bort den där rike mannen som ville bli hans anhängare och varför Göran Hägglund så gärna vill gå samme man till mötes.
