Det här är Peter Kärnström. Lägg hans ansikte på minnet. Peter har nämligen gjort det som alla tjatat om i en dryg vecka om att någon lokalpolitiker i Sandvikens kommun skall göra. Han har sagt ”Jag ber om ursäkt”.
Det känns lite som när vi var barn. Vi är kanske fortfarande barn. ”Säg förlåt.” Det spelar ingen roll vad du menar eller vad du kan eller bör förlåta. Det viktiga är att du ber om ursäkt.
Och ändå vill ingen be om ursäkt. Det är svårt att säga förlåt.
Så dyker Peter Kärnström upp. Han ber alltså, åtminstone skenbart, om ursäkt för att en pappa felaktigt anklagats för sexuella övergrepp på sina barn. Kritiker menar att kommunen skött fallet illa och Peter har nu valt att ta på sig skulden. Eller har han det?
”Jag ber om ursäkt för att familjen har fått lida” säger han. Det är inte samma sak som att be om ursäkt för vad man gjort. En snygg glidning. Man ber om ursäkt utan att be om ursäkt. Så som vi ofta gjorde när vi var barn. ”Förlåt om du fick ont då då.”
Peter har bytt position från en ansvarig politiker till att vara någon slags omnipresent allsmäktig världsherre. Han beklagar lidandet, så där i största allmänhet.
Allt är bara fel. Felaktiga anklagelser leder till att barnen i en familj tas om hand av de sociala myndigheterna. Fallet drar ut på tiden. Behandlingen verkar illa skött. Uppmärksamheten nu i massmedia leder till en folkstorm där gemene folkhemssvensk i ren TV-ilska avkräver politiker ansvar. Vi älskar nämligen att avkräva politiker ansvar – särskilt för sånt vi sett på teve.
Och så dyker alltså Peter Kärnström upp som en gubbe i lådan. Han gör det som man visste att någon förr eller senare skulle göra. Han levererar det klassiska sandlådeknepet, det som vi lärde oss redan som barn.
Förlåt om du nu fick ont då då.
