De sociala mediernas inneboende etik

Olika sociala medier manifesterar och upprätthåller etiska värderingar och de gör det på olika sätt.

Facebook skiljer sig ifrån de flesta andra sociala medier genom att det från början bygger på jämbördiga relationer. Du kan inte vara vän med någon på Facebook utan att också denna person är vän med dig. Det outtalade idealet är att visa upp ett rikt vänskapsliv och gränsen för vänskap sätts därför lågt. Det blir därmed en inkluderande vänskapssyn, en slags ”alla får vara med”, till och med den där störiga killen från parallellklassen i tvåan.

När det gäller Instagram och Twitter så är situationen annorlunda. Här följer man istället för att vara vänner. Det outtalade idealet handlar om att ha fler följare än vad man själv följer. På detta sätt framstår man som mer åtråvärd och mer intressant. Det är också pinsamt att följa ”fel människa” och du kan inte ursäkta dig med ett ”men han följer ju mig”. Instagram och Twitter förespråkar således en människosyn som bygger på att det är finare att tala än att lyssna, att bli sedd än att se.

Twitter omfattar ordknapphetens ideal, en hyllning till de slagkraftiga och kärnfulla formuleringarna. På twitter blir du någon genom att slänga ur dig effektiva oneliners. Instagram visar oss att yta är viktigare än djup, att estetik har företräde framför etik. Bilden är allt.

Samtliga dessa forum understödjer en ryggdunkarkultur där vi får status genom att gillas. Vi blir de vi är genom att andra accepterar och tycker om det vi gör.

Snapchat säger oss att tiden är flyktig, att det enda som existerar är ögonblicket och att framtid och dåtid saknar betydelse. Vi måste fånga ögonblicket. I fokus står det egna jaget och en förhoppning om att andra människor skall vara intresserade av vad vi gör och hur vi ser ut.

Märkligast av allt är kanske ändå Linkedin som berättar för oss att det högsta idealet är professionell kylighet och yrkesmässig karriär. Om Facebook berättar historien om familjen som alltings nav så vill Linkedin lära oss att vi är vad vi gör och att vi i första hand är arbetskraft och i andra hand människor.

Vi påverkas troligen av allt det här. Oklart hur. Människans jakt på bekräftelse har alltid funnits och den kommer aldrig att stillas. Inte ens med dubbla gilla-tummar och femtusen vänner kommer vi att vara nöjda. Eller som Buddha sa: Allt är lidande och lidandet kommer ur begäret, vi är aldrig nöjda. Först när begäret upphör kan lidandet utplånas. Till dess får man väl skoja runt som alla andra.