Kyrkans allmänmänskliga budskap

Det är inte roligt att vara präst i Bjästa. Det är nog inte så roligt i Bjästa över huvud taget. Men Bjästaprästen Lennart Kempe, känd för sin exceptionella omdömeslöshet, har nu blivit anmäld till Skolinspektionen av en anonym person. Anmälan gäller att han på en skolavslutning i kyrkan våren 2009 skall ha "kränkt och exkluderat personer av en annan trosuppfattning".

Man fattar mycket väl att anmälaren passar på att rida på "nu skall vi hata Lennart Kempe"-vågen. Anmälan gäller egentligen Lennarts uttalanden om våldtäktsfallet som uppmärksammades i teves Uppdrag Granskning.

Det är fegt. Snudd på löjligt. Lika löjligt är Lennarts försvar. "Jag är ju bara skolans konferencier". Han fortsätter "Jag kan ha en medmänsklig hälsning, men det är väldigt noga att den inte är religiös" och därefter "Jag framhåller det allmänmänskliga budskapet på skolavslutningen".

Varför i helvete skall en präst vara konferencier på en skolavslutning och säga allmänmänskliga budskap? Vad är det för mening med en kyrka som helt avkläder sig allt religiöst och vad är det för mening med ett budskap som är så allmängiltigt att alla håller med?

Kyrkans män (och kvinnor) är så pinsamt nöjda med så lite så lite. Numer är man nöjda om någon uppskattar kyrkorummet; budskapet kan man tona ner om sammanhanget kräver det. Jesus kan strykas och Gud kan få byta namn till kärleken.

Problemet för kyrkans del är att allting försvinner. Kristendomen suddas ut och i sin rädsla att stöta bort gör man sig så menlös att ingen kan säga emot och därför kan ingen heller hålla med.

Lennart Kempe hade möjligen kunnat återvinna viss respekt efter sina tidigare fadäser om anmälaren hade haft rätt i sin inlaga. Men troligen stämmer Lennarts försvar. Han har bara stått där som en annan Richard Sjöberg och hasplat ur sig allmänmänskliga klyschor. Till vilken nytta kan man fråga sig.