Det brukar skyllas på jantelagen och Luther så fort en svensk medborgare misslyckas med någonting. Jantelagen och Luther håller oss på plats och det här är, menar man, dåligt.
Till att börja med skulle jag vilja föreslå att det är imponerande om det är sant. Här klagas det på den allmänna bildningsnivån och samtidigt har vi en hel nation som förläst sig på Axel Sandemoses ”En flykting korsar sitt spår” från 1933 och texter skrivna av en tysk femtonhundratalsteolog.
Budskapet hos Sandemose som vi framförallt påstås ha tagit till oss är den första av lagens grundsatser: ”Du skall inte tro att du är något”. Vad det är hos Luther som vi har snappat upp känns svårare att förstå, men kanske är det bekämpandet av avlatsbreven och prästövertron samt viljan att översätta viktiga texter på ett språk som folk begriper.
Att vara mindre Luther skulle alltså kunna innebära att vi förespråkade att produkter bara kom med kinesisk bruksanvisning. Och att vara mindre jantelag skulle kunna innebära att vi fortsättningsvis önskar att våra medmänniskor slår sig för bröstet och tror att de är bättre än oss.
Den åttonde paragrafen i jantelagen lyder: ”Du skall inte skratta åt oss”. På något sätt känns det som att Sandemose själv ligger i sin grav och bryter mot detta bud. Det gör han rätt i.
Ha ha ha, jag har inte läst Sandemose så jag hänger inte helt med i resonemanget men en sak är säker och det är att utifrån den här synvinkeln har jag helt missuppfattat Luthers budskap :). Fortsätt skriva!
SvaraRadera