Så klubbade riksdagen med knapp majoritet igenom beslutet att kalla utrensningen av drygt en miljon armenier för ett folkmord. Det här väcker tydligen upprördhet, det stör våra goda turkiska relationer. Jag anar att en och annan sa samma sak om Sverige-Tyska relationer när det begav sig. Saken är den, säger man, att politiker skall inte skriva historia, man skall inte lägga sig i det som har varit.
Vad är historia?
Historia är allting som någonsin har hänt. Politiker skall alltså inte på något sätt lägga sig i någonting som har hänt. Är det så vi skall förstå yttrandet? Vilka konsekvenser skulle sådan historielöshet få?
För mig är det konstigare att vänsterpartiet nu har beslutat sig för att det skall finnas ett tredje kön för alla som inte känner sig riktigt som män och kvinnor. Jag känner mig ganska säker på att vi snart kommer finna en liten minoritet som inte heller känner sig hemma i denna könsform utan som istället vill tillhöra ett fjärde kön.
Det råder könsinflation och folkmordsförnekelse i dagens politiska Sverige.
Menar du på allvar att du inte förstår att invändningen handlar om att politiker inte skall lägga sig i hur historien skall tolkas?
SvaraRaderaDet vill säga att det inte är politikers sak att säga om något är ett "uppror" eller en "revolution", "etniska motsättningar" eller "folkmord" som skett.
Eller vi kanske även skall ha riksdagsbeslut på att andra världskriget verkligen var ett krig, ifall det var någon som har missat det? Eller varför inte lagstadga om exakt hur många som dog i koncentrationslägren under samma krig, bara för att vara riktigt säkra på att ingen glömmer?
Eller, för att vara riktigt säkra, så kanske vi ska besluta att Lars Vilks verkligen är en konstnär. Bara för säkerhets skull och om någon skulle ha missat det.
Ja, jag menar allvar. Den stora frågan är om du menar allvar?
SvaraRaderaDu tycker alltså inte att politiker skall kunna uttala sig om nazismens illdåd, om terrordåd, om föräldraledighetsuttag, brister i jämställdhet och annat som inträffat bakåt i tiden. Man skall alltså inte få gå in och besluta om att ett gammalt system var fel?
Det låter som om riksdagen ganska snabbt skulle göra sig själv överflödig.
Det behövs inga riksdagsbeslut för att fastställa historiska förlopp men en riksdag har rätt och har en skyldighet i att göra politiska ställningstaganden. Det här var ett sådant.
Det finns ingen värdeneutral forskning kring folkmord - det finns det inte ens om partikelfysik. I runda slängar en miljon armenier avrättades, det är ett obestridbart faktum och det verkar lämpligt att påpeka att det var fel att så skedde. Låt gå för att det görs nästan hundra år för sent och av en betydelselös folkförsamling i ett litet löjligt land med väldigt fega ledare.
Menar du att det ingår i Sveriges riksdags uppgifter att ta ställning till och lagstifta om alla fel som begåtts i historien, eller är det bara vissa? Och vem är det som bestämmer att fakta är obestridbara?
SvaraRaderaDet har begåtts en väldig massa illdåd under historiens gång, men jag förväntar mig inte att Sveriges riksdag skall besluta om vilka som verkligen var illdåd och vilka som inte var det.
En statsmakt som talar om vad som är "rätt" i historien är en ganska otäck företeelse. Inte bara när det är uppenbart fel, som när Nazi-Tyskland beskrev skuldfrågan i första världskriget eller Sovjetunionen (inte) beskrev hungersnöden på landsbygden på 1920-talet, utan även när de uttrycker något vi alla kan hålla med om, just eftersom den genom att göra det tar sig tolkningsrätten av historien.
Ingen har tolkningsrätt över historien. Forskning sker, teser visas och motvisas och olika historiker hävdar olika saker, men inget slås fast i lag.
Det spelar ingen som helst roll att förloppet 1915 alldeles uppenbart var ett folkmord eller att Stalin-regimen bevisligen drev miljontals bönder till svältgränsen genom sina drastiska reformer under 1920-talet. Historiska förlopp skall läras ut och tolkningar erbjudas. De skall inte serveras som obestridbara sanningar från en statsmakt.
Även om både du och jag håller med om tolkningarna.
Jag förstår hur du tänker tror jag, men för mig blir ditt sätt att resonera väldigt märkligt. Jag tror mig ana en skolboksuppfattning av riksdagens uppgifter där man skall antingen 1) stifta lagar eller 2) fördela ekonomiska resurser eller 3) granska regeringens arbete.
SvaraRaderaJag håller med att beslutande om att fördöma ett folkmord inte riktigt passar in under någon av dessa kategorier. Jag tycker kanske mest att det är dumt, inskränkt och känslokallt att låta tekniska principer stå i vägen för medmänsklighet. Det här beslutet var principiellt viktigt för många människor i vårt land. Då är det ett bra beslut.
Om jag förstår dig rätt tycker du att det var fel av riksdagen att ge ut upplysningsmaterialet "Om detta må du berätta", att man inte heller borde ta ställning i frågan om utrotningen av judar faktiskt har ägt rum. Du vill hålla den här typen av tolkningar levande.
Styrkan med ditt resonemang är att du har en ödmjuk inställning till möjligheten att finna sanningar, svagheten är att du låter denna princip bli viktigare än arbetet för att bekämpa främlingsfientlighet och okunskap om skrämmande historiska händelser. Riksdagen har en unik möjlighet att i vissa specifika fall levandegöra och påminna medborgarna om den sköra linjen mellan demokrati och utrotning av oliktänkande. Den möjligheten vill du alltså inskränka.
Allt är tolkning och det finns bättre och sämre tolkningar. Om det nu om tio år skulle uppdagas att det armeniska folkmordet är resultat av någon Matrix-liknande dröm så är det väl ingenting som hindrar att riksdagen fattar ett nytt beslut i frågan. Du verkar ha en väldigt statisk syn på politiska beslut.
Den franska linjen där det är olagligt att förneka det armeniska folkmordet är inte någon linje jag förespråkar, men Carl Bildts (och din då kanske) linje där politiker skall tiga om historiska händelser känns både feg och livsfarlig.